Majakovskij och Andens Revolution

 Majakovskij tillhörde den ryska futurismen, ett kraftfullt artistiskt uppror mot det gamla unkna samhället som fanns många år före ryska revolutionen. Den ryska futurismen var en besjälad lovsång till framtiden, ett våldsamt konstnärligt energiutbrott, det var frimodigt, nymodigt, respektlöst och nyskapande.
 Majakovskij förknippas av många med den ryska revolutionen som ledde fram till stalinismen, men det är mycket orättvist att beskylla honom för stalinism – redan 1918 gjorde han tydligt att han verkade för en annan sorts revolution, en andlig revolution, som skulle skapa verklig frihet.
 Majakovskij gav aldrig röst åt den diktatoriska staten. Han var en kompromisslös poet, en furiös frihetskämpe, eller som han själv sa: ett moln i byxor.
 I många av sina dikter hyllade Majakovskij Oktoberrevolutionen, och på så vis är det sant att han var revolutionens poet. Men han var framförallt en revolutionär poet. Han var revolutionär också i sitt förhållande till revolutionen och sin egen verksamhet.

Slutet 1930

 Majakovskij är överansträngd, influensasjuk och dessutom psykiskt nedgången. Han har blivit allt ensammare; han har brutit med LEF (Tidskriften Konstens Vänsterfront), hans pjäs Bastubadet har fått ett svalt mottagande av kritiken, som förklarar den helt obegriplig för arbetarpubliken och han uppmanas att skriva om hela pjäsen så att den blir begriplig. Majakovskij har gått in i RAPP, proletärförfattarnas organisation, för att närma sig ”massorna”, men råkar snart i konflikt med författarna där.
 I "För full hals" tar Majakovskij ännu en gång upp de ämnen som hans poesi kretsat kring: politiken, konsten – i de ofullbordade fragmenten kärleken.
 På alla dessa tre områden har han upplevt djupa besvikelser: Revolutionen befinner sig i en utförsbacke. 1928 har den liberala ekonomiska politiken upphört, och med den blodiga kollektiviseringen av bönderna som därpå följer tas de första stegen mot det som senare skulle kallas stalinism. Allt detta har drabbat Majakovskij hårt.
 Planlöst irrar han kring i Moskva och söker förtvivlat kontakt med sina vänner. Han uppvaktar enträget skådespelerska Veronika Polonskaja för att övertala henne till giftermål.
 Morgonen den 14 april 1930 försöker han få henne att stanna hos honom och avstå från repetitionen på teatern. Hon vrider sig loss och springer ut. Inifrån rummet hör hon ett revolverskott. Majakovskij har skjutit sig genom hjärtat.
 Vid flera tidigare tillfällen har Majakovskij spelat rysk roulett. Efter att ha laddat magasinet med en kula, snurrade han det runt och tryckte av. Slumpen fick avgöra om han skulle leva eller dö. Majakovskij var en passionerad spelare. Denna sista gång klickade inte revolvern.
 Källor: Jag! Vladimir Majakovskij – Dikter i urval och tolkning av Gunnar Harding och Bengt Jangfeldt, 1985, Wahlström & Widstrand. Vem är vem i världslitteraturen, Rabén och Prisma, 1994. Författarlexikon från A–Ö, Rosemary Goring, Hans och Marianne Levander. www.bakhall.com/majakovs.html, 2003-09-05