Vi betalar inte, vi betalar inte!

Vi tyckte inte att vi bara kan se på hur priserna höjs och den sociala välfärden skärs ned.
Vad kan man göra åt saken?
Det muttras och gnälls och skälls, men vad hjälper det?
Vågar man skratta åt det?
Vågar man ta saken i egna händer?
Det gjorde arbetarna i Italien på mitten av 70-talet när hyrorna sköt i höjden och priserna blev så höga att ingen hade råd att betala längre. Då betalade man halva hyran! För då kunde man inte bli vräkt. Man betalade vad man ansåg vara ett skäligt pris för varorna. En dag får kvinnorna nog! De tar, "stjäl" varorna

från snabbköpet! Männen strejkar och vägrar att betala månadskortet.
Polisen kommer!
Allt blir mer och mer invecklat!
Vem lurar vem egentligen?
Det är omöjligt att hålla sig för skratt!
Dario Fo skrev sin fars "Vi betalar inte, vi betalar inte!" 1974. Han angriper det italienska samhället både från höger och vänster. Det är förvånansvärt hur likt det svenska samhället av idag är det italienska på 70-talet.

av Dario Fo
Premiär: fredag 12 januari 1996
Spelplats: Gamla Folkets Hus i Handen