Ett moln i byxor (Utdrag)

Dom tankar
som drömmer på era hjärnors madrasser
som fetlagda lakejer på flottiga schäslonger
ska jag reta med mitt hjärtas blodiga trasor
och uppkäftigt håna i fräcka smädesånger.

Hos mig finns ingen gubbsjuk trånad
och på min själ växer inga gråa hår.
Världen har jag med röstkanonader bedånat
här kommer jag – en vacker ung man på tjugotvå år.

Ni ömsinta
vill älska till violiner!
dom råbarkade vill ha en kärlek som pukornas brak.
Men ingen av er kan vända ut på er
tills ni blir bara läppar som jag!

Kom ska jag lära er -
byråkratissor korrekta som en liga av änglar
batistklädda i de eleganta gemaken.

Som håglöst bläddrar genom läpparna
som köksan genom sidorna i kokboken.

Om ni vill -
blir jag bara en kropp som kreverar
- i en annan tonart än himmelens lyror -
om ni vill -
kan jag uppträda ömt och belevat
- inte en karl men ett moln i byxor!

Jag tror inte på Nizzas blomstersängar!
Jag lovsjunger rätt och slätt
män sönderlegade som sjukhuslängor
och kvinnor utslitna som gamla talesätt.
(…)

Hur vågar ni kalla er poet och gå omkring och kvittra
som det gråaste av alla dom gråa fjäderfäna!
Idag
måste
världens kranium splittras
och huggas upp i till en boxningsarena!

(…)

Hör nu på herr Gud!
har du inte tröttnat på
att vareviga morgon och kväll
fukta ögonen i denna kladdiga molnkompott?
Vet du vad -
vi sätter snurr på en karusell
runt kunskapens träd på ont och gott!
Du som finns överallt i vartenda skåp ska du finnas

och vi ska ställa sånt vin på vårt bord
att aposteln Petrus svårmod försvinner
och han skakar loss i en ki-ka-po.
Och Evorna ska åter fylla paradiset:
Du bara befaller -

och jag ska
utan tanke på priset
ragga upp de snyggaste flickorna på boulevarden.
Vill du det?

Inte?

Skakar du på ditt lurviga huvud
och lägger dina gråsprängda ögonbryn i veck?
Tror du
att han där
bakom dig,den där bevingade spjuvern
vet det allra minsta om kärlek?

Jag är också en ängel det är vad jag var -
ett sockerlamm tyckte alla som såg mig
men aldrig mera till stona ger jag
delikata vaser av Sévresplågor.
Allsmäktige med armar och ben var det du som
försåg oss
du såg till
att vi fick huven som pratar och lyssnar -
kunde du inte komma på nåt
som gör att vi utan att plågas
kunde kyssas och kyssas och kyssas?

Jag trodde du var en dundergud allsmäktig
med evigt liv
men du är bara en ynklig halvbildad gudsputtefnask.
Se jag böjer mig ner
och drar fram en skomakarkniv
ur mitt stövelskaft.
Din bevingade skojare!
Kryp ihop i ditt paradis!
Ligg där med dina skrämda fjädrar och flaxa!
Ditt rökelseosande kräk jag ska sprätta upp dig
Härifrån till alaska!

Släpp fram mig!
Mig stoppar ni inte så lätt.
Jag vill helt lugnt påpeka några saker -
vare sig jag ljuger
eller har rätt.
Titta -
man har huggit av stjärnornas huven
och allting blöder i en himlamassaker!
Hej du!
Himlen!
Ta av dig hatten!
Jag kommer!

Tystnad.

Universum sover
det väldiga örat är lutat mot tassen
med gnistrande stjärnklor.

1915

Till svenska av Gunnar Harding och Bengt Jangfeldt